Skrivet av: Therese Hurtig

Min väg till cert

 

Jag hade ingen tidigare flygbakgrund innan jag började med flygning. Jag hade bara gjort en ”prova-spaka-själv” på flygets dag i Örebro för många herrans år sedan. Jag har också provat att hoppa fallskärm några gånger och tyckte väl att det verkade roligare att köra planet än att hoppa ut.

 

Provflygningen

 

Andan föll på en dag och efter lite efterforskning så hittade jag Swedish Ultraflyers och en provflygning bokades in. Det blev en provtur med flyglärare Håkan Karlsson i en Eurocub. Det var en vinterdag i januari 2014. Jag var lite chockad över att den hade så mycket duk i konstruktionen och att den inte såg ut som ett ”riktigt” plan enligt mina mått. Flygturen var dock jättehärlig! Vilken känsla! Vilken utsikt!

 

Provflygning

 

Det tog sedan en månad innan ytterligare en provtur bokades in. Denna gång med en Dynamic. Ingen duk i konstruktionen denna gång! Vilken känsla, vilka härliga svängar! Detta var min grej, jag var såld!

 

Teorin

 

I mars började jag med teorikursen. Den var intensiv och all min fritid gick åt till att läsa. Med hjälp av en app gick det även att plugga med telefonen när det blev 5 minuter över någon stans. Vi var ett härligt gäng som gick kursen ihop och vi kunde peppa varandra och hjälpas åt med pluggandet. Det gick åt många korvmackor.

 

Nu vet jag vad molnen heter och hur vädret hänger ihop! Jätteintressant!

 

EK

 

Flyglektioner

 

Parallellt med teorin började jag med mina flyglektioner i april. Det var bra att varva teori med flygning för att koppla ihop det rent praktiskt. Jag skrev flygdagbok, det kan jag rekommendera. Där skrev jag ner sådant jag behövde komma ihåg till nästa gång, sånt jag skulle tänka på. Även om hur jag tyckte att det gick. På andra lektionen går det att läsa ”spänd i kroppen, framförallt vänster skinka”. På tredje lektionen har jag förstått att det är för att jag flyger orent, dvs ojämnt med vingarna, och kompenserade med kroppen.

 

Under sommarens varma dagar blev det aningens svettigt. Jag var dock svettigare än min flyglärare Håkan. Det kostar på att koncentrera sig till max. Att öva landningar är jobbigt för huvudet och efteråt kunde jag vara helt slut. Efter mycket nötande på landningsbanan så kändes det ganska bra, de flesta landningarna gick bra. Men så kom det en och en annan sämre. Jag visste rent teoretiskt hur det skulle gå till men det kändes ändå lite svårt när det krävdes någon snabb justering. Så en dag hände det. Polletten ramlade ner. Helt plötsligt visste jag i kroppen hur det skulle vara, jag fick in rätt känsla. Det var helt fantastiskt! Jag var överlycklig!

 

Nästa lektion var jag livrädd. Tänk om det bara var en tur-grej, tänk om känslan skulle vara borta. Till min stora lättnad fanns den kvar.

 

Min första EK

 

Håkan fick mindre och mindre att göra i planet och rätt som det var kom dagen för min första EK (ensamflygning). Det var en dag i augusti och vi hade kört ett varv i trafikvarvet och gjorde en landning. Sedan fick jag släppa av Håkan vid hangaren. När jag taxade iväg mot banan igen kände jag mig upprymd, lite spänd men ändå lugn. Jag kände mig redo, jag kan det här. Planet rullande väldigt lätt i gräset med bara mig i det var min första tanke. Det kändes också som om jag lättade direkt från banan. Väl uppe i planet tjoade jag högt för mig själv (inte på radion)! Det kändes väldigt annorlunda att sitta själv i planet, inte minst den fria utsikten till höger. Lättare vikt gjorde också en längre utflytning vid landning. Det kändes som en evighet innan hjulen kom ner på marken. Det blev 6 landningar och en tur över Mälaren den dagen. Jag gick på moln länge efter den turen.

 

En längre ensamflygning

 

I september gjorde jag min sk EK-NAV. En lite längre ensamflygning med karta. Jag var lite ängslig, inte för själva flygningen utan för att jag skulle tappa bort mig och komma vilse. Jag flög igenom Västerås CTRL och fick prata i radio. Det var också lite pirrigt men gick bra. Landade sedan i Köping och åt en glass med några trevliga flygare där innan jag flög hemåt igen. Jag flög aldrig vilse! Så stolt.

 

Uppflygning

 

Senare i september gjorde jag min uppflygning och firade med tårta väl nere igen. Vilken huvudvärk jag fick på kvällen när koncentrationen släppte! Nu är jag ”färdig” pilot och ser fram emot många härliga flygturer! Jag har redan hunnit flyga in mig på ytterligare en flygplanstyp och det finns alla möjliga planer för framtiden!

 

 

Therese Hurtig

Klarat cert