-Förberedelser:
 
Efter att ha gjort en tur för ett år sedan. En tur som planerades som Norrlandstur och som istället blev en Bornholm/Skånetur pga väder, kom iden om under hösten om att åka igen. Vi ville inte göra en organiserad eskaderflygning utan vi var några som bokade upp ett plan för att sedan fråga flygkompisar i flera klubbar om de ville haka på. Riktningen var från början satt till norra Frankrike med Caen som mål. Vi möttes i en klubbstuga och drog upp planerna för första dagen. Badbyxor stod högt på packlistorna. Möjligheten kom upp att via kontakter få första övernattningen i logement och tänd grill på en militär flygbas i norra Tyskland. Kanske få se en och annan europeisk Gripen-konkurrent. Men bara om vi kunde anlända under söndagen. Lite manfall blir det alltid utifrån ursprungsskaran med avhopp trasiga flygplan m.m men till slut var vi fem piloter i två plan med avsikt att flyga tillsammans under vecka 28.
 
Planering av inackordering av barn hos far- och morföräldrar mm och mer planering. Problemen började ramla in.
 
Skulle det finnas tillräckligt med flygtid kvar på maskinerna vid avfärd. Lite undersökningar med välvilliga mekaniker och tekniskt ansvariga på klubbarna gav klartecken.
Skulle vi hitta rätt bränsle? En PA28 med Lycoming och en WT9 med Rotax. Med BP och Statoilkort blev det till att ta reda på vart vi kunde landa för tankning. 
 
VFR-kort för möjliga flygplatser laddades ned från nätet gjordes PDFer av och lades på våra paddor. Stort engagemang i gruppen!
 
Anhöriglista (ICE) med telefonnummer på besättningarna distribuerades. Färdplaner mailades kors och tvärs veckan innan.
 
Vid filing av färdplaner via aroweb stötte vi på patrull. Alla färdplaner fram till Neumunster gick prima. Men från Neumunster till Willhemshafen var det stopp. Ett samtal till svenska FPC visade att arowebkontot behövde 'låsas upp' för rutterna med både start och landning utanför Sverige. 5minur senare var även det benet inlagt via aroweb. Smidigt!
 
Två dagar före fick vi veta att transpoder Mode S krävdes i delar av Europa. Detta var inte något vi kunde lösa så snabbt. Värst verkade Holland och Belgien som var vår planerade färdväg till Frankrike. Några svordomar senare via mail, avsåg vi flyga ändå till första anhalt i Tyskland. Fram dit var det tyskt FIR. Då ena flygplanet hade Mode S konstaterades att vi kan lägga ATS-färdplan för rote om vi skulle passera dessa luftrum. De flesta av oss har en bra utbildning i roteflygning genom klubbarnas flygskolor så det var inget hinder. Snarare säkerhetshöjande att flyga tillsammans över större vatten etc. Kanske något att överväga i alla klubbar som vill uppmuntra erfarenheter utomlands. Planera ekonomin för byte till ModeS om inte redan gjort!
 
Planeringen inför första dagen kom att bli:
Norrtälje via Skå för upphämtning av passagerare och vidare till Hultsfred för bensträckare och för att sammastråla med WT9 från Frölunda och pilotbyte.
Hultsfred-Sturup och lite tankning.
Sturup-Neumunster
Neumunster-Willhemshafen.
 
Dag 1 söndag:
 
Att starta med en nästan maxlastad PA28 i 25-30 graders värme kräver att man tänker till både en och två gånger och noggrant räknar på prestandan om man ska upp på kortare fält. Men dagens vindar låg rätt för Norrtälje så vi beslutade att hoppa den planerade upphämtning av en besättningsman på skå-edebys 800m och starta med alla man på Norrtäljes 650m. Efter daglig, tankning, packning av plan och en sista titt på färdplaneringen så startade vi. Det var inga som helst problem med nerförsbacken och vinden nästan rakt i banan. 
Mötet med våra kompisar i Dynamic som startade på Frölunda fick ske på första anhalten Hultsfred i stället för skå. Men vi hittade varandra ganska omgående på Stockholm kontroll.
 
Efter ett kort stopp i Hultsfred för pilotbyte och bensträckning fortsatte vi mot Malmö där vi skulle tanka och äta lunch. Väl inne på terminalrestaurangen i Malmö blev vi alla mycket besvikna efter en ny väderuppdatering. Kraftiga åskskurar och låga moln över norra Tyskland!? Vi visste att det såg sämre ut neråt Europa, men hade nog blundat för det då vi var så ivriga med att komma iväg. Men efter en stunds diskussioner, vädersurfande och ett samtal till meteorologen på Arlanda kunde vi konstatera att vädret inte var flygbart resten av den för dagen planerade sträckan. Så efter ännu en stunds diskuterande hade vi beslutat att lämna Malmö för Bornholm. Snabb omplanering med notam kontroll, samtal till tornet i Bornholm och hotelbokning så var vi på väg igen. 
Vädret på Bornholm var precis som i Malmö, helt fantastiskt! Mellan 25-30 grader och stålande sol. Så efter flygplanstvätt och taxi till hotellet, som låg endast 100m från stranden. Så blev det ett välbehövligt kvällsdopp följt av cykeltur ner till stan för middag. Vi var alla ganska trötta då det varit en lång dag med tidig morgon så vi beslutade gå direkt till sängs och ses på frukosten för att fortsätta planeringen för kommande dag. 
 
Dag 2 måndag:
 
Vädret nere i Tyskland såg mycket bättre ut de kommande dagarna. Men vi hade en svag kallfront med skurar som skulle passera norrut över Danmark under förmiddagen men med bra sikt och molnbas. Så vi beslutade oss för att åka med ett första stopp på Lolland Falster Maribo airport i södra Danmark för lunch, bensträckare och pilotbyte. Vädret på Bornholm var fortfarande riktigt bra när vi startade men efter en 30 minuters flygning i höjd med Ystad blev det sämre. Prognosen såg inte ut att stämma särskilt bra. Sikten var ganska dålig i dis och skurar och i höjd med Malmö small det, BANG! Himlen lystes upp av en ordentlig blixt. Det hade inte pratats om TS i prognoserna men nu var det ett faktum. Vi vek av mer söderut för att undvika blixtarna som låg ganska precis över Malmö Sturup flygplats. På radion hörde vi våra vänner i  Dynamicen diverta till Vellinge för att vänta ut vädret där. Upp med svenska flygfält appen och ett snabbt konstaterande att 500m blött gräsfält inte var ett option för en inte långt ifrån maxlastad PA28. Vi hade som sagt nästan fulla tankar så det fanns gott om utrymme för att kunna flyga runt lite väder och i värsta fall gå tillbaka till Bornholm. Molnbasen blev bara lägre och lägre, i höjd med Kastrup var vi nere på 1100 fot i dålig sikt och regn, men vi visste att vi flög mot bättre väder och såg att det ljusnade bortom detta. Så vi fortsatte strykandes längs den danska kusten. Fronten hade flyttat sig betydligt långsammare än prognostiserat så vi flög rakt igenom den. Men ganska snart kunde vi öka höjden igen och kryssa mellan lite molnrester. När vi närmade oss södra Danmark och vårt Maribo var det klarblå himmel och sol igen. Danska flygledare var det inga problem att förstå på radion förutom mannen som satt i tornet på flygplatsen där vi skulle ner, som blandade ihop banrikting och vind och skrek ROOODGEEEER med gäll röst på radion så fort man sa något. Så det var bara att tala om för honom att vi kommer gå in och titta på struten. Vindriktningen vi kunde tyda av bl.a. vattnet och vindkraftverk när vi närmade oss flygplatsen stämde med det struten sa och flyginformationstjänsten ROOODGEEER försökte alltså ta ner oss med närmare 10 knop tail-vind. Så gör gärna dina egna observationer istället för att lita blint på vad folk säger. Landningen gick bra och våra vänner i Dynamicen landade strax efter oss. Nu var vädret inget problem längre, så flygningen ner till Vilhelmshaven i nordvästra Tyskland (vår slutdestination för dagen) var en ren njutning. Vi blev mycket väl omhändertagna i Vilhelmshaven ,flygledaren i tornet hjälpte oss med att boka både hotell och beställa taxi. Väldigt smidigt. 
 
Dag 3 tisdag:
 
Skitväder igen! Det låg tjockt med dis över oss när vi vaknade och låga stratus. Efter ett samtal med meteorologen som förklarade att högtrycket över Skandinavien är så kraftigt så allt väder hålls tillbaka ungefär i höjd med norra Tyskland. Samt att vädret neråt Normandie som var vårt mål med resan var så dåligt så vi kunde konstatera att dit kommer vi inte närmaste veckan heller. Regn, åska och allmänt dåligt väder var att vänta under hela perioden. Besvikelsen över att ha lämnat ett fantastiskt väder hemma i Skandinavien växte sig allt starkare i gruppen när vi i regn promenerade genom Vilhelmshaven. Det fick bli ett besök på tyskt marinmuseum där man hade samlat information om tyska flottans historia. Man fick även gå ombord på två stora slagskepp och en ubåt. 
 
Vädret såg inte ut att bli bättre och vi ville nu hemåt igen. Så efter kvällens middag planerades det om mot färd norrut. Men vädret såg inte så lovande ut. Disigt och en molnbas på 600fot samt en ny varmfront på väg in söderifrån. Enda chansen vi såg de närmaste tre dagarna var förmiddagen nästa dag. Så vi beslutade oss för att tidigt åka ut till flygplatsen och göra oss redo med tankning m.m. för att slippa bli kvar i tre dagar till. 
 
Dag 4 onsdag:
 
Vädret såg inget vidare ut, det var fortsatt väldigt disigt ca 3km sikt och molnbas på 600fot när vi kom ut till flygplatsen dagen efter. Men den trevlige herrn i tornet hjälpte oss med väder och ringde runt till närliggande flygplatsers torn för att få en bra bild. Det visade sig att diset och molnbasen var väldigt lokalt. Det gick som en skarp gräns i höjd med floden elbe en ca 30minuters flygning nord ost om oss. Men att västra Danmark vilket vi planerat att flyga upp över skulle få kraftiga åskskurar under dagen. Nya åskskurar närmade sig även norra Tyskland och låg nu strax söder om Berlin. Så den enda luckan vi hade var att ganska snart komma iväg och ta samma rutt hemåt som vi kom ifrån. Dvs Vilhelmshaven strax söder om Kiel och sen upp över östra Danmark. Vi väntade ut vädret på en trevlig lunchrestaurang på flygplatsen och man såg hur solen försökte bränna bort diset. Ni kan åka nu sa mannen i tornet jag släppte just en IFR flygning och de rapporterade en molnöversida på endast 1800fot sen var det klarblått. Molnbasen låg nu på 700 fot så det var nära. Vi flyger tyvärr inte IFR sa vi så det blir till att vänta. Vid två på dagen kröp molnbasen upp på tusen fot och vi hade då en sikt på ca 6-7000m. Nu drar vi. Vi visste ju att bara ett starkast därifrån så var det ju clear sky och bra sikt. Mycket riktigt, sikten blev bara bättre och bättre och i höjd med Hamburg var det blå himmel igen. Men när vi närmade oss Danmark konstaterade vi att det var väldigt kraftiga vågor på havet. Vi hade att döma en motvind på ca 15-20knop, så farligt kunde det ju inte vara och enligt vindkraftverken under oss så låg i alla fall vinden rakt i banan. Herr ROOODGEEEER svarade på tornfrekvensen men sin skrikande gälla röst även denna dag och vi fick klart landa med vinden 20knG30! Va sa han? Mycket riktigt det blåste ordentligt i Danmark, men vinden låg rakt i banan såg vi på struten. Landningen gick bra för oss båda och våra vänner i Dynamicen behövde inte många meter av den banan för att komma ner. De fick snarare hänga på gasen för att komma fram till tröskeln i den hårda vinden. 
 
Efter medhavd lunch och vidare planering konstaterade vi att det blir Höganäs i Skåne som får bli nattstopp. Vi hade nu lärt oss att det inte var någon större ide att planera mer än ett ben i taget. I Höganäs blev vi varmt välkomnade och inackorderade. Vilken trevlig klubb och anläggning de har där, väl värt ett besök. Cyklar ingick i hyran så vi tog oss ner till stranden för ett kvällsdopp och sedan middag på en mycket trevlig restaurang i hamnen. Vår plan var ju att sova på hotell under veckan så lakan var det ju ingen av oss som hade med sig. Som tur var så hade flygklubben i Höganäs papperslakan att köpa. Kändes lite som att ligga för kniven på ett operationsbord men det funkade. 
 
Dag 5 torsdag:
 
Vart ska vi idag då? Vädret i hela Norden var makalöst bra så det var bara att välja och vraka. Men det var varmt, närmare 30grader i skuggan. Dynamicen hade tankat i Höganäs men vi som flög PA28 önskade tanka där det fanns Statoil eller BP då vi hade dessa kort med oss. Så vi beslutade att Halmstad skulle bli ett lagom stopp för tankning och lunch. Efter en sväng runt Skånes kust och ett varv över den pågående tennisveckan i Båstad så gick vi till Halmstad. Det var över 30 grader när vi landade. De flesta av oss var tagna av hettan vi haft de senaste dagarna och i kombination med den intensiva flygningen började det tära lite på humöret. Så efter en stunds diskussioner kom vi fram till att stanna i Halmstad över natten. Enkelt och snabbt bokades det hotel med Hotels.com appen och ett samtal senare så hade vi även en hyrbil. Det blev raka spåret ut till Tylösand för svalkande bad i värmen och där hängde vi kvar hela eftermiddagen. Efter det följde incheckning på hotell och ut på stan för middag och ett par efterlängtade kalla öl. Under kvällen diskuterades det om vart vi skulle dagen därpå. Ett önskemål var Göteborg säve och det underjordiska museet Aeroseum, ett annat var Visingsö. Efter en titt på. Vädret kunde vi konstatera att det var dåligt väder på väg in över Stockholm på söndagen så vi fick se till att hinna hem till lördag kväll. Vi sover på saken sa vi och beslutar på hotelfrukosten imorgon.
 
Dag 6 fredag:
 
På frukosten beslutades det att vi sticker upp till säve, går på Aeroseum och äter lunch där. Sen vidare till Visingsö och tar sista natten där. Vi styrde hyrbilen mot systembolaget och mataffär där det handlades grillmat och frukost. Sen ut mot flygplatsen för att sticka till Göteborg säve. Efter ett samtal med tjejen i informationsdisken så ringde hon på securityn som skulle komma och hämta oss för att ta oss till planen. Dörren öppnades och där bakom stod en mycket sur och oerhört otrevlig man. VART SKA NI DÅ HAR NI TÄNKT röt den otrevliga mannen. Till våra flygplan sa vi. OCH GÖRA VADÅ? FLYGPLATSEN HAR STÄNGT TILL 14:30! HAR NI INTE LÄST NOTAM, nästan skrek den hemske mannen och slängde igen dörren i ansiktet på oss. Där stod vi med hakan i marken. Men vi samlade ihop oss och beslutade att gå till flygklubben och in den vägen istället. Där var det ett trevligt gäng herrar som satt och pratade när vi kom. Vi förklarade läget och de bara suckade åt historien med den otrevliga mannen och drog snabbt och hjälpsamt fram en blankett för PPR. 20 min senare var vi i luften. 
 
Det var en fin flygning upp till Göteborg och vi beslutade att ta taxi runt till museet eftersom handling och grindöppning kostade 500kr per vända. Men det skulle vi snart ångra eftersom taxin tog närmare 300kr per bil. Säve Museet kan varm rekommenderas. Där flögs det viggen-simulator, provsatts Draken m.m. När vi skulle hem tog vi beslutet att ringa till handling och bli hämtade vid museumgrinden och skjutsade till planet istället. Mycket smidigare och billigare eftersom vi var i behov av två taxibilar. Supertrevlig personal som kom och öppnade och körde oss över banan till våra flygplan. Vi fick även höra lite tragiska historier om Swedavias framfart på flygplatsen och man kunde börja ana lite Bromma tendenser i deras agerande. 
 
Efter en mycket fin flygning på knappt 1h landade vi på ett soligt Visingsö. Vi hade ringt och bokat stugan innan och fått en kod till dörren. Några tvättade flygplan och andra började med maten. Det blev helgrillad oxfilé och klyftpotatis bredvid våra flygplan i kvällssolen. Efter en kvällspromenad trängde vi ihop oss i stugan och papperslakanen från Höganäs hade vi tagit med oss i brist på annat. Visingsö är verkligen en helt fantastisk plats att flyga till. Vilket annat flygfält kan man parkera 10 meter från strand och bad? Se till att flyga dit och betala gärna mer än mer än vad som krävs i landningsavgift så att vi kan få behålla denna lilla pärla mitt i landet, det gjorde vi. 
 
Dag 7 lördag:
 
Tyvärr var det resans sista dag vilket kändes sorgligt. När vi ätit frukost, städat ur huset och pratat lite med två par i en PA28 från Åland som precis landat, så var det dags att bege sig hemåt. Vi som flög PA28 behövde tanka vilket Dynamicen med sin förbrukning inte behövde, så våra vägar skildes här för denna gång. Det blev ett snabbt tankstopp på Skavsta innan vi fortsatte hem till Norrtälje igen och Dynamicen gick raka spåret hem till Frölunda.
 
Att flyga tillsammans är en annan sak än att flyga själv. Dels arbetar vi piloter utifrån våra egna erfarenheter på helt olika sätt och dels utsätts vi utanför våra "konfort-flygzoner" för situationer som vi inte utsätts för annars. Att utsätta sig själv för lagom mycket väder är bra. Även flygning med den otroligt fina servicen vi har i både kontrollerad och okontrollerad luft när man lagt färdplan är bra. Radioexercis behövs och flygengelskan blir det ärligt talat för lite av till vardags. Träning på korta fält är bra. Att tänka rätt vid flygning över oländig terräng och hav. Även utmaningar med korta fält och kortfältsstarter är bra att öva. 800m gräs kan vara kort med mycket last och 27 grader varmt. 
 
Att helt plötsligt flyga två eller tre piloter i samma plan kräver en ny form av respekt och samarbete i cockpit där Pilot in Command kan dela ut arbetsuppgifter för avlastning som tex radiosnack, frekvensbyte, framtagning av plates till reservflygplatser, att ge uppdaterad väderinformation, kommunicera med följeflygplanet, prata med meteorolog, navigera etc.
 
Vad gäller väder kan det vara bra att utmana sig själv på en faktor i taget. Tex att testa lite mer sidvind, eller att att hitta de fina luckorna runt tunga skurar. Hålla lagom avstånd från synliga CB. Eller att flyga med lägre molnbas än man är van. Bra är dock att närma sig sina erfarenheter med en av ovanstående i taget och bara när övriga risker med material etc är minimerade. 
 
På Halmstad pratade vi en lång stund med en trevlig bogserpilot och provsatt hans fina Piper Pawnee. En riktig lufttraktor som är vacker på sitt sätt. Han hade bla en FLARM installerad för att kunna hålla koll på segelflygarna i luften. Idag finns PowerFLARM som ger information om segelflygplan men även info om transponderförsedda flygplan, väderinfo som kan tas in i navigeringsappar som Sky Deamon etc. En för stor del av olycksstatistiken internationellt är kollisioner i luften. Vi har även haft några i Sverige. Denna utrustning kanske kan vara mer värd säkerhetsmässigt än många andra prylar vi plockar in i våra plan idag! Trots bra trafikinformation från trafikledningen så dyker de där andra fina flygplanen upp snabbt och nära när det väl händer..
 
På totalen och trots utmaningarna så verkade inte vår resa göra oss trötta på flygning. Istället blev vi än mer flygsugna! En härlig känsla!