Skrivet av: Håkan Ahlström

Josefin, min dotter gick ut skolan i Kiruna fredagen den andra juni 2006. Avståndet till föräldrahemmet i Stockholm tillät nytänkande vad gällde hämtningen och familjens sjöflygare såg sin chans: ”Jag kommer och hämtar dig i Jukkasjärvi!” Reaktionen blev den önskade: ”Visst, pappsen, det ska bli kul.”

 

 

 

                      Kartor över Borlänge, Sundsvall, Umeå, Luleå och Kiruna TMA införskaffades. Planen var att följa kusten och Malmbanan. 550 nm enkel resa. Åtta timmars flygning, minst.

 

                      Ur sjöflygarnas bibel Sjöflyghandboken plockades lämpliga hållpunkter och informationskällor. Jukkasjärvi, kontaktperson Werner Björnström: Jo, nog var han ganska säker på att isen skulle vara borta när jag kom: Piteå: Självfallet skulle dom hjälpa mig med bränsle inför sista etappen. Bara jag ringer när jag närmar mig; Skorped: Inga problem att få tanka. Pumpen står nere vid sjön.

 

                      Dagen D minus två veckor började hårdbevakningen av väderutvecklingen. Lågtryck köade över Nordatlanten och lovade lynnigt väder högst uppe i norr. Men med Boden/Luleå som alternativ (= tåg första biten från Kiruna för den nybakade) såg det aldrig hopplöst ut. Låne-GPS:en grovprogrammerades med rutten ESNN-ESNU-ESPA-ESNQ. Men den egentliga anledningen till att den fick åka med var att jag ville hålla reda på groundspeed och kunna agera i tid på med- och motvind.  

 

                      D minus 1 dag kom med en prognos som åtminstone jag tolkade som att det var bar’ å åk’. Visserligen rätt mycket vind, men inte så mycket mot. Ganska stor risk för regn i norra Lappland, men inget om dålig sikt.

 

 

                      Avresedag. I luften 9.30. Räknar med tolv timmar till målet, inklusive minst tre stopp för mat, bränsle, bensträckare.

 

                      Rolf Hägg gör mig sällskap till Kiruna. Philip, en annan flygkompis som är sjöman, har sms:at att han är på jobb utanför Höga Kusten. Beräknar att positionen för hans ”Ocean Surveyor” klockan 13 denna dag är strax sydost Uvön. Vi är där en kvart för tidigt och ser ingen på däck när vi går ner på lågan och cirklar. Men mobilen surrar i fickan och det är Philip som tackar för showen och berättar att han ser stjärtfjädrarna på oss när vi drar vidare norrut.

 

                      Tankningen i Skorped hade hedrat ett Formel-1-stall. Mottagningskommittén högg vingen när vi gled in mot bommen och hade slang och jordning klar. Det kunde ha gått på två minuter blankt om vi inte varit nyfikna på vad som stod i båthuset intill: en knubbig Piper Tri-Pacer på tofflor.

 

                      Vinden var ganska stark över Pite älv och jag kunde inte förmå mig att landa med så många knop snett i rumpan, så det blev landning motströms. I starten trekvart senare provades medvind och medström. Bägge funkade.

 

                      En bit norr om Boden gav jag upp mitt sista motstånd mot att styra efter GPS. Myrlandskapet var bara för enformigt och järnvägen inte alltid så lätt att se från en höjd som ger litet överblick, tvåtusen fot ground eller mer. Med flygplanet på GPS-track avtecknade sig en liten upphöjning på horisonten som skulle kunna vara Dundret. Och det var det.

 

 

 

                      Med Gällivare bakom oss och en bäring till Kiruna som skulle hålla oss utanför kontrollzonen dyker så småningom en litet större sjö upp i norr. Målet! Två och en halv timme tidigare hade Werner försökt skrämma upp mig med att det blåste nitton knop och var byigt som bara den på Kiruna flygplats. Nu är det bleke. Klockan är drygt åtta på kvällen när vi dimper ned med ett par osköna men godartade studsar. ”Hamnen” är skyddad men stenig. Werner möter med träslanor att stoppa under flottörerna innan vi drar upp.

 

                      Nästa morgon säger jag hej då till Roffe vid Järnvägshotellet halv åtta, plockar upp Josefin utanför slutstädad studentlya på Terrassgatan och beordrar taxin till Holmen utanför Jukkasjärvi. Werner är på plats och hjälper oss klämma i 65 liter i tankarna, berömmer våra snygga aluminiumflottörer och vinkar farväl.

 

                      Prognosen säger samma väder som igår, ungefär. Vädret är strålande och termiken under vägen ner till Piteå blir snart en plåga. Men den är också snart glömd när vi hittat det perfekta stället för lunchrasten i lä av en ö ute i havsbandet.

 

 

 

                      Fortsättningen blir ett kryssande mellan enstaka Cb:n som drivit ut över sjön i västvinden med ganska häftig turbulens i släptåg.  

 

                      Eftermiddagsfika planeras till trakten av Nordingrå, en lagom bit från Sundsvall för att ringa och beställa bränsle framkört till Midlanda sjöflyghamn. Bästa viken med lä visar sig vara litet för långgrund. Men ingen var ledsen för att behöva kavla upp byxbenen och vada iland i den finaste sand jag någonsin satt tårna i.

 

 

                      Tornet på Midlanda svarade inte på telefon när jag försökte förvarna om vår ankomst. Och inte på radio heller när jag nu ropar upp vid inpasseringen. Försöker på Sundsvall kontroll med samma klena resultat. Kan det ha blivit fel på min radio? Mörka tankar om det klandervärda att komma oanmäld till en trafikflygplats, kanske samtidigt med ett reguljärflyg, far genom amatörflygarens huvud.

 

                      När en helikopter börjar ropa blint på frekvensen fattar jag vad det är fråga om. Ingen hemma. Lördag kväll. Ingen trafik. Kan det betyda att löftet om bensin är ett missförstånd?

 

                      Landar medströms, som man ska. Vi mumsar i oss det sista av matsäcken medan vi hör och ser att något börjar hända innanför staketet. Det är tankbilen. Prisad vare Shell’s service. Nu hinner vi till Stockholm innan det blir mörkt.

 

                      Lugn flygning ner över Gävlebukten. Dramatiska regnmoln över Uppland. Förtöjda och urlastade vid strandkanten hemma på Brofjärden får vi en rotblöta över oss innan äkta hälft hunnit fram med hämtbilen.

 

                      Jag summerar loggboken med regnet smattrande på takrutan. 8,5 timmar upp och 9,4 ned. Med mersmak.

 

Håkan Ahlström